Trillar det målningar ur penseln?

Det är inte alltid så lätt att sätta igång en målning. Kanske trodde du att konstnärer bara sätter sig ner, blandar till sina färger och sen sätter igång att måla, och så skapas där ett konstverk på duken som om det redan fanns där inne i penseln och bara väntade på att få komma ut.

Det kanske är så? Jo… ibland känns det så när jag målar. Men oftare får jag gå igenom en längre process innan det blir något som jag kan kalla ett färdigt konstverk. Och det är inte alltid jag vet vad det kommer att bli redan från början.

Färgerna bestämmer

Ofta börjar jag med att plocka fram färger jag dras till just för stunden. Det blir ganska ofta ungefär samma urval, men ibland vill någon oväntad färg eller nyans vara med helt plötsligt. Och då är det bara att lyda.

Jag hör till dem som har svårt att se något på en blank vit yta så jag brukar börja med att måla upp en bakgrund. Den kan komma till helt förutsättningslöst och här får jag leka fritt utan krav, vilket är både roligt och nyttigt. Det blir liksom en uppvärmning inför de mer kontrollerade penseldragen som kommer senare. Sen när jag börjar ana vad som vill komma fram på duken.

Sen får man sitta och glo

När jag gjort en bakgrund sätter jag mig och betraktar den. Tittar på den från olika vinklar, vänder och vrider på den. Kanske tar jag några bilder både i färg och svartvitt för att se om något framträder. Ibland kan den där processen hålla på i dagar och veckor. Vissa målningar vägrar att berätta något alls och då brukar det bli en omgång bakgrundslek igen och så börjar processen om. Det är både spännande och irriterande för jag kan bli lite otålig ibland.

När jag tittar på målningar med ”konstnärsögonen” så letar jag ofta efter någon figur eller form. Ibland ser jag ansikten, ibland landskap, ibland väsen eller vilda djur. Jag letar alltid efter sätt att gestalta stämningar. Att måla fram en stämning i en tavla är nog den starkaste drivkraften jag känner.

Stämningen börjar kännas och motivet knackar på

När jag börjar känna in en stämning i bilden jag jobbar med så kommer ofta motivet plötsligt att framträda tydligt för mig. Och då följer också en stark motivation att fullborda det jag ser och känner i bilden.

I processen föds magin

Det är så otroligt spännande att gå igenom den här processen och följa med när en ny skapelse föds.

Naturen fascinerar mig, både den inre och den yttre. Stämningar kan upplevas likaväl i ett landskap som i ett ansikte, och därför dras jag ofta till att måla både landskap och porträtt. Om jag målar en verklig plats eller person eller bara något ur fantasin spelar ingen roll. Det som lockar mig är att lyckas gestalta en stämning. Jag vill ge betraktaren möjligheten att upptäcka något större som pågår bakom det yttre.

Här är några exempel på målningar som börjat som en obestämt bakgrundsmålning där motivet visat sig först långt senare. De här kanske är klara… kanske inte, jag har inte fått något definitivt besked av dem än wink